¨På sommaren är jordens drömmar gröna¨är den samlande titeln på Torsten Petterssons sonetter om Carl von Linnés liv, vilka jag tonsatt i denna sångcykel, ¨Jordens drömmar gröna¨. I de sju sångerna möter vi Linnaeus (som han ju föredrog att kalla sig själv) i olika åldrar. Samtidigt skildras hans liv genom årstidernas växling, från ungdomens vår till ålderdomens höstfärger;. Från den unge mannens energiska vandring hemåt efter en exkursion: ¨Linnaeus vandrar hemåt med portören/ och trampar sina stövlar tungt mot jorden/ som om han ville tränga genom den/ och nå den hela jord som finns därunder. ---¨, - till ålderdomens höststämning: ¨Höstkvällen glöder som en kopparplåt/ över de svarta taken när Linnaeus/ stänger sin dörr och lägger sig att sova. ---¨
Dikterna och sångcykelns vandringstema ansluter sig traditionen av andra tidigare verk som t.ex. Schuberts och Mahlers sångcykler. Måhända just för att detta tema stämmer såväl med musikens eget väsen? Dikternas bildrika och fantasifulla stämningar var tacksamma att gestalta musikaliskt, den första sångens jordklanger, den andras spöklika skelett-scherzo, den tredjes stämningfulla skildring av en gudstjänst i de lappländska utmarkernas Lycksele och en kvinnas ljudliga magproblem.
Innan de två avslutande sångernas alltmer frostliknande landskap, möter vi dock en gudstvivlande vetenskapsman i den fjärde sången, vilken direkt övergår i den femte sångens skildring av en liten pojkes död trots Linnaeus återupplivningsförsök. I den sistnämnda finns också medvetet en musik som vagt påminner om Mahlers ¨Kindertotenlieder¨.
Med fåran djupt plöjd i den musikdramatiska myllan under senare år är det också här avsikten från tonsättaren att gestalta en livsvandring utifrån dikternas bildrika stämningar till ett musikaliskt drama, samt att i noterna uppmuntra till annorlunda sångsätt som i falsett, nasalt osv.. Dikterna lånar sig gärna till det..