SINFONIETTA
¨Sinfonietta¨ är som titeln anger en ¨liten¨ symfoni i fyra satser,
varav de två förra och de två senare satserna spelas attacca, d.v.s. i
direkt följd efter varandra. Verket är således även indelat i två större
sammanhängande block med mellanliggande paus.
Till de olika musikaliska karaktärerna är verket dock indelat i fyra
satser; den första satsens uvertyrliknande karaktär, med dess rytmiska
¨drive¨ och riktning framåt, avlöses så småningom av andra satsen som är ett
scherzo med triodel och repris, där framförallt träblåset har huvudrollen
över stråkarnas pizzicato.
Den tredje satsen fokuserar sig på stråkarna vars elegiska karaktär
så småningom fångas upp av träblåsarna, vilket i sin tur den avslutande
fjärde satsen växer organiskt fram ur. Åter möter vi karaktären i från den
första satsen: rytmiskt och framåtsträvande, fast nu med mellanspel av
bleckblås, därtill med fragment av såväl scherzot som den tredje satsen. Ett
fragment av inledningen till scherzosatsen avslutar också verket.
Det centrala motiviska materialet i Sinfoniettan är uppbyggt av ett
enda intervall, nonan -, d.v.s. en oktav plus en sekund. Intervallet
återfinns exempelvis i såväl den första satsens energiska inledning som i
den tredje satsens elegiska karaktär. Dessutom återspeglas intervallet
harmoniskt i scherzot, där f.ö. stråkarnas inledande pizzicatofigur är inget
annat än åter den första satsens inledningsmotiv - fast nu med en helt annan
uttryckskaraktär genom just pizzicatot.
¨Sinfonietta¨ komponerades 1992 och var ett beställningsverk till
Musikaliska Akademien, det uruppfördes av Gävleborgs symfoniorkester under
ledning av Cecilia Rydinger-Alin.