¨Reflections¨ är ett av mina tidigaste verk, komponerat 1982. Men jag minns
fortfarande så väl den något egenartade kompositionsprocess som verket tog
sin form i. Under några febrila höstveckor växte såväl musik som dikterna fram.
Inte det ena först och det andra senare, utan samtidigt i en och samma
övergripande och intuitiva skapelseprocess. Ett ord eller enbart ett fonem
gav en musikalisk fras som i sin tur gav nästa ord - och vice versa. Så
småningom växte verkets storform och dikternas semantiska innebörd fram,
vilket i sin tur innebar en fruktsam koppling till det ¨mikrostadium¨ där
jag alltjämt arbetade fram verket. Till skillnad om jag redan hade haft ett
färdigt textunderlag att arbeta ut den musikaliska storformen utifrån.
Denna intima koppling mellan musikens och dikternas tillblivelse,
återspeglas i vokalstämmans förhållande till den instrumentala ensemblen.
Vokalstämman är ett instrument bland de andra i ensemblen, stundom ledande,
men lika ofta ¨färgad¨ av de omgivande instrumenten.
Den första satsen är ett intensivt och kort utspel - just som
reflektioner över den inledande frasen, ¨has it all of a sudden begun?¨,
reflektioner som transcenderar till en inre dialog över först den samtidigt
pågående musiken, men som det senare visar sig i de följande satserna, över
livet - och döden - i sig.
Den i sig vaggande rytmen och symmetrin i en fras som ¨gone -
singing a longing song/lorn in stingin´ despair¨, är ändå inte
utgångspunkten för vokalstämmans utformning i den andra satsen. Utan
istället är dess olika fonetiska klangfärger avgörande för satsen och dess
instrumentation i sin helhet; ljudande konsonanter där vokalljuden tjänar
som accenter (istället för det omvända förhållandet!), överförda till de
sordinerade stråkarnas långa melismer mot de båda blåsinstrumentens spröda,
närmast fågelliknande figurer.
Den tredje satsen öppnar sig åter utåt från den den andra satsens
mer slutna och dunkla karaktär. Musiken strävar också uppåt, som i likhet
med textens ¨my soul rises/from confining chains/leaving the earthly
contentedness¨, också är tänkt som en ¨Hommage¨ till Schönbergs andra
stråkkvartett; ¨Ich fühle Luft von anderen Planeten¨.
Satsen avslutas i ljusa och tunna klangfärger. Mot stråkarnas
flageoletter, griper texten tillbaka till den första satsen och dess
omedelbara och undermedvetna reflektioner över det samtidigt pågående. Men
här i slutet av den tredje satsen har dessa reflektioner transcedenterat
över till: ¨it´s a beginning of an endless end/ called Life¨. Samtidigt som
man mycket väl kan tänka sig en omedelbar fortsättning i: ¨has it all of a
sudden begun?¨. M.a.o så sluter sig cirkeln, och ¨Reflections¨,här - i
likhet med livet.
(se även dikterna)